Stenhuggare
i Bredberget vid Bottnelycke:
Elmer Hedén Brohagen, Torin Karlsson Karlshamn, Torvald
Johansson Hedum, Nils Classon Hedum, Erik Gren Bottnelycke
Stenhuggeriet
Text: Margaretha Nilsson
När vi vandrar i naturen ser vi spåren
efter stenperioden i Bohuslän. Det är många som
suttit och knackat berg i våra bygder för att få ihop
till sin försörjning. Strax efter sekelskiftet myntades
uttrycket ”Stenen gav bröd”.
I Berfendal har jag hittat stenbrott på Bredberget vid
Bottnelycke, på Hedum vid Hedumsbäcken och så på Binghult,
det finns säkert många flera. Den första granitbrytningen
i Sverige skedde på 1600-talet och i Blekinge började
man på 1700-talet att bryta sten i större omfattning.
Det var fransmän som kom till Sverige för att lära
Blekingarna att bryta sten. Var det därför som flera
av stenhuggarna som kom hit var från Blekinge, var de särskilt
duktiga på detta?
Den första egentliga stenindustrin daterar sig till 1842
då kanalbyggaren Nils Ericsson och Uddevallaköpmannen
C A Kullgren startade utvinning av sten på Bohus Malmön.
De första beställningarna gick till Befästningar
samt till Trollhätte kanal. Kullgren dog efter några
få år och därefter var det hans änka Ulla
som drev företaget vidare. Därav namnet Kullgrens enka.
Stenhuggerier växte fram runt Hunnebostrand, på Stångenäset,
runt Kville och Tanum. Runt om i Sverige och även ute i
världen fick man upp ögonen för stens praktiska
värde, för monument, skulpturer, vägar och broar.
Exporten sköt fart och sten från Bohuslän fraktades
till Tyskland, Holland, Belgien, Danmark och Frankrike. Även
på andra sidan Atlanten var gatstenen efterfrågad.
Med Kuba hade Sverige handelsförbindelser och bytte till
sig rörsocker mot bohussten. Av Evert Taubes visa om Ernst
Georg Johansson från Uddevalla får vi veta att i
Buenos Aires var ”kajerna lagda med sten från Bohuslän” När
första världskriget kom stängdes alla exportvägar
och det blev stopp för utskeppningarna och lagren växte.
Många stenhuggare blev arbetslösa, det var framför
allt ungkarlarna som blev uppsagda, familjeförsörjarna
fick fortsätta med månadslöner på 30 – 60
kronor. Regeringen tillsatte 1914 en arbetslöshetskommitté.
AK. På våren 1916 vidtogs vissa riktade åtgärder
för att främja arbetstillfällen för arbetslösa
stenhuggare i Bohuslän, Blekinge och Halland. Dessa fick
under vinterhalvåret utföra stenbeställningar
för kommunerna och statens räkning. Exempelvis köpte
Uddevalla in gatsten för 175 000 kronor och kullerstensgatorna
försvann. Under sommarmånaderna utfördes skogsplantering
för Skogsvårdsstyrelsen. Många vägbyggen
kom igång med hjälp av AK arbetare, så var det
med vägbygget genom Berfendal.
När kriget var slut började återhämtningen
så småningom och det började åter bli
liv i bergen. 1930 hade stenindustriförbundet 11 500 medlemmar,
av dessa fanns 8 100 i Bohuslän.
I 1934 års mantalsländ för Berfendal finns 40
st stenhuggare och sammanlagt var det cirka 150 personer som
skulle försörjas på stenhuggeriet. Veckoinkomsten
på 30 talet var cirka 15 kronor. Omräknat till dagens
penningvärde ungefär 375 kronor. Familjerna var ofta
stora så några större utsvävningar fanns
det inte plats för.
Totalt i Berfendal fanns 1934 cirka 600 personer. Från
1930 till 1934 ökade befolkningen med ett femtiotal personer.
Saknas någon uppgift? Något du vill lägga
till? Kontakta
oss.